fredag 18 september 2015

NA 15 reportage från deras besök i Fiskebäckskil



Idealiskt hav på västkusten
Varje år besöker vuxna och ungdomar Klubbans Biologiska Station för att forska och studera marinbiologi i det fina Fiskebäckskil på västkusten. Här får du inte bara läsa om havets alla djur, du får vara med och fiska själv i olika havsmiljöer. Förutom kunskap får du vänskap, en lyxig middag och en fin utsikt.
Vi kliver ut ur bussen och bemöts av en lätt vind och en augustisol. De fullpackade väskorna som hänger på våra axlar slänger vi av oss med en pust och sträcker på våra trötta ryggar. Med ett leende på läpparna tittar vi oss omkring. Bakom dem vita tvåvåningshusen och de långa, grå garagen skymtar Gullmarnfjorden. Ett lugn skapas i våra hjärtan, som bultar hårdare av spänningen, och det vi ser är ljuvligt. Många röda, vita och gula hus står tätt vid kusten. Nedanför, intill kusten flyter både nya och slitna motorbåtar.
Här ska vi spendera fem dagar åt att granska och analysera växt-och djurlivet i västkustens hav. Klädda i gröna stövelbyxor upp till bröstet och en orange flytväst, knäppt på tre ställen, över det. Med stora nät ska vi två och två gå ifrån den fina stranden så långt som stövelbyxorna klarar av. I nätet ska vi få så många olika arter av djur och växter som möjligt. Ju fler arter desto fler stjärnor. Vi ska utföra samma sak fem gånger, på fem olika platser.
En gammal dam vinkar med båda armarna i luften. Randiga byxor, med alla regnbågens färger, kombinerade med en rosa topp. Samma vind blåser igenom hennes ljusa, gråa hår. Röda rektangelformade glasögon vilar på hennes lilla näsa. Hon springer så gott hon kan för att välkomna oss till Fiskebäckskil. Hon kom fram flåsandes och Carsten blev så glad av att se henne. Hans ansiktsuttryck avslöjar att han inte träffat Carina på ett tag och han har saknat henne. Med välkomnandet blev vi beordrade att gå till vårt dåvarande hem, som faktiskt är ett vandrarhem.
Vi kom in i huset och under våra fötter knakade trägolvet. Hallen ledde oss till rummen med två tvåvåningsängar och ett fönster med en fantastisk utsikt över västkustens hav. Rummen erbjöd en garderob, ett handfat, ett skrivbord och en stol. Maten som vi köpte en bit innan ankomsten ställde vi in i kylen och lagade vår allra första lunch innan vi skulle bege oss till Klubban. Kokt pasta, stekt kyckling och kebabsås.
-Hej och välkomna till Klubbans Biologiska Station. Mitt namn är Carina Östman och jag kommer undervisa under denna tid som ni kommer vara här. Om någon dag kommer ni ha er första föreläsning om de djur ni samlat på er under dagarna.
Vi satt i den så kallade föreläsningssalen. En stor tavla längst fram, bänkar i fem rader riktade mot Östman. Vi, elever, satt gruppvis längst fram och våra lärare, Johansson och Roat, satt en rad bak. Bakom dem fanns mikroskop uppradade. Dessa skulle vi använda vid ett annat tillfälle. Mot väggarna var hyllor och skåp fyllda med olika böcker.
Vår första uppgift var att hitta ett par passande stövelbyxor, som låg i källaren. Första dagen skulle vi vara på hamnen och stranden precis utanför Klubban. Med hjälp av små och stora håvar gick vi fram och försökte plocka med oss så många olika arter vi kunde. Olika arter skulle vara i olika baljor. Vi hade även stora nät som man skulle hålla i och gå i vattnet med. För detta skulle vi vara två och två. Vi höll nätet på varsin sida och gick genom vattnet. Det gällde att inte halka på någon sten, annars skulle man hamna under vattenytan och bli dyngsur. Den blå himlen och varma luften fick oss alla på ett bra humör. När vi gått en bit med nätet gick vi tillbaka in mot stranden, där vår tredje lagkamrat väntade med ett såll. Vi hällde ut alla växter och djur i sållet och började fördela.
Östman och Roat hade en kort genomgång vid den gruppen som samlat på sig flest arter. Vi satt alla med telefonblock och permanent penna och skrev ner vilken art som var vilken, vilken klass och stam arten tillhörde, och vilken sida i våra böcker vi kunde slå upp för mer fakta.
-Klubban tillhör Uppsala universitets biologiska station. Stationen uppkom 1915 för forskning och undervisning i marinbiologi, säger docenten i zoologi, vid Uppsala Universitet. Under dessa 100 år har många ändringar skett innanför och utanför huset. Hamnen har inte alltid funnits, utan den har byggts upp. Huset har byggts upp från alla sidor.
Trötta efter resan, kom vi tillbaka till källaren. Vi fick alla varsin hörna där vi skulle ha tre akvarium. Varje akvarium skulle representera de tre olika samlingarna från varje ställe. Det var samlingen från hamnen och stranden som vi skulle lägga in i vårt första akvarium. Vi skrev ner vad våra arter hette och fick vår allra första stjärna.

I källaren finns ett stort badkar fyllt med saltvatten och krabbor, olika fiskar och sjöstjärnor. Ytterdörren står på glänt och vi hör fåglarna kvittra, havets vågor slå mot stenarna och grupperna omkring som diskuterar för fullt. Östman går från grupp till grupp och delar ut stjärnor. Strumporna har blivit blöta p.g.a. hålen i stövelbyxorna. Första dagen är avklarad och vi beger oss hemåt i solnedgången. Mobilerna och kamerorna är uppe, dessa stunder vill vi minnas.
Alarmet ringer klockan sju och idag ska vi åka båt till Blåholmen och göra precis samma sak som dagen innan. Stövelbyxorna och flytvästarna är på när vi går med nätet i vattnet och tillbaka till sållet. Denna gång blev det mer arter och vattnet var så mycket klarare. Efter genomgången tog vi fram vår lunch och hade trevliga samtal med varandra. När vi fått mer energi tar vi en spade och beger oss mot andra sidan av ön.
-Sätt en kycklingbit på en gren och fäst grenen i grunt vatten i botten. När vågorna kommer mot stranden kommer maskar känna smaken och ta sig fram till kycklingen, förklarar Östman.
Vi andra tog vår spade och letade efter snören av lera som låg på hela bottnen. Med två spadar skulle vi gräva ner dem så långt vi kunde och sedan gräva försiktigt upp sanden i sållet. Därifrån skulle vi återigen fördela maskarna.
Nästa dag har Östman köpt krabbor som vi ska äta till middag. Roat och Östman förklarar om hur vi ska göra krabborna rena och hur de ska bli tillagda. En av oss höll hårt i krabbans klor, för att inte bli klämd. Den andra tog en diskborste och en balja vatten och så borstade vi krabban så gott vi kunde. Vi lärde oss hur man kunde se om en krabba var en hona eller en hane. Krabborna skulle koka i mycket vatten och mycket salt. Hela huset luktade krabbor, vilket de flesta inte alls glädjes av. Sedan skulle vi dela den på mitten och slå sönder det hårda skalet. Så fick vi fram det goda köttet.  Tillsammans med Östmans goda sås fick vi en väldigt lyxig middag och ett mycket trevligt sällskap.
Sista dagen redovisade vi om de djur vi hade och detta skulle användas som betygsunderlag inom ämnet biologi. Innan vi började resan hemåt, berättade Östman lite mer om Klubban.
-Havet är idealiskt för marina studier p.g.a. djupet på 125 m. Många elever, lärare och forskare har varit här. Innan brukade studenter komma hit och forska med sina studentmössor på hela tiden. Klubban har inte bara gett kunskap, det har hänt ett fåtal gånger att unga vuxna finner kärlek på sitt studiebesök i Fiskebäckskil.
Vi packar ihop våra saker och tar adjö med Carina. Den här resan har inte bara gett oss kunskap, utan även vänskap och minnen som är kvar med oss väldigt länge.
…………………………………………………………….

Resan till Fiskebäckskil

Vi som går i ettan i Naturvetenskap på Gislaveds Gymnasium fick i början på terminen åka till Fiskebäckskil i Bohuslän för att studera marinbiologi på Klubbans Forskningsstation. Där tillbringade jag och mina elva klasskompisar fem dagar fulla med båtresor, alger och vackra solnedgångar.

Till Fiskebäckskil åkte vi för att få studera marinbiologi ”på riktigt” istället för att läsa ett kapitel i biologiboken. Biologi studerar vi dock inte nu i ettan utan i tvåan vilket gör att vi får betyget för vårt arbete först då. Den här resan gör ettorna på Naturvetenskap varje år, även om de flesta brukar åka senare på hösten än vad vi gjorde vilket gav oss bättre väder än vad de normalt sätt brukar ha. Det mesta på resan var väldigt roligt och jag åker gärna tillbaka och gör samma saker nästa år igen, även om vissa saker hade kunnat vara bättre eller annorlunda. Marinbiologi tycker jag är väldigt intressant så jag hade höga förväntningar på resan innan vi åkte, förväntningar som Fiskebäckskil verkligen levde upp till. Med oss på resan hade vi vår kemilärare Carsten Roat, vår mattelärare Emelie Johansson och Jessika. På forskingstationen arbetar Carina Östman, docent i zoologi vid Uppsala Universitet, som var vår instruktör och lärare när vi arbetade.

Under vistelsen bodde vi i ett stort vitt hus en bit ifrån forskningsstationen, jag och mina rumskompisar hade ett av de bästa rummen med utsikt över vattnet och Lysekil en bit bort. Där kunde vi se den oerhört vackra solnedgången varje kväll. Under dagarna åkte vi ut med båtarna till olika små öar och samlade olika sorters alger och djur som vi sedan tog med oss tillbaka för att sätta i våra akvarier. Första båtresan skulle två båtar köras med motor och två ros för att en bit utanför hamnen kopplas på och dras av motorbåtarna. Jag och Emelie Sjögren åkte iväg i den ena roddbåten eftersom att jag var en av de få som kunde ro, och väntade på att Carsten skulle plocka upp oss med sin motorbåt. Men han och resten av gruppen kom inte. Efter att ha väntat i ungefär tjugo minuter kom de äntligen och senare visade det sig att Carinas båt trasslat in propellern i ankarlinorna i vattnet och de hade fått stanna kvar och knyta loss alltihop. Den båtturen gör sig fortfarande påmind genom ännu inte läkta blåsor på mina händer efter att ha rott i nästan en halvtimme på öppet vatten i blåst. Att jag sedan fick ro nästan varje dag gjorde inte att mina händer mådde bättre. Vi hann också med att bada under tiden i Fiskebäckskil. Själv så badade jag en gång med kläder på (frivilligt, jag trillade inte i, kanske bör tilläggas) och senare samma dag en gång till fast med badkläder den gången.

Som jag redan nämnt i texten hade varje grupp på tre personer tre akvarier som skulle inredas med olika sorters växter och djur i tre olika miljöer. Ett akvarium var sandbottensmiljö, ett var klippbotten och ett var djuphavsbotten vilket var ungefär trettio till fyrtio meters djup. Den sista dagen hade var alla elever en redovisning på sin grupps akvarier och senare fick alla, även lärarna, rösta på vilken grupp som hade vackrast och mest naturtrogna akvarier. Jag kan utan att skryta tala om att min grupp som bestod av mig, Matilda Göransson och Silvia Zecevik vann med sju av sexton röster och tre av de fyra lärarnas röster.
         
Sista dagen städade vi också rent både i huset där vi bodde och där vi arbetat med våra akvarier innan vi åkte hem. Vi åkte därifrån med buss vid elvatiden och redan klockan två skulle en ny grupp elever komma för att undervisas av Carina. Hon var en helt otrolig människa, 76 år gammal och piggare än de flesta jag känner, förhoppningsvis är jag vid lika gott humör som hon vid den åldern. 
            Resan till Fiskebäckskil var otroligt rolig och jag lärde mig extremt mycket nya saker om haven, fiskar, alger och vattendjur. Jag åker mer än gärna tillbaka dit igen och vem vet, det kanske är där jag hamnar och pluggar marinbiologi efter studenten.

……………………………………………………………………….

Fem dagar i Fiskebäckskil

Jag och min klass tillbringade fem dagar i Fiskebäckskil. Fiskebäckskil är en tätort i Lysekils kommun. Där ligger Klubbans biologiska station som tillhör Uppsalas Universitet. Vi studerade klipp – och sandstrandens växter och djur, djurlivet på djupa hårda bottnar och havsorganismer på labb. Sedan hade vi också föreläsningar i anatomi och fysiologi.

Nu kliver vi av bussen och blir välkomnade av Carina Östman, docent i zoologi vid Uppsala Universitet. Det är fint väder, solen skiner och det verkar som att vi kommer trivas. Huset är vandrarhemstyp och ligger vid havet. Det är massa hus runt omkring och utsikten mot havet är så otroligt fin. Sedan är det dags att gå till Klubbans forskningsstationen där vi ska jobba. Idag ska vi gå ut med nät och samla djur och växter i vattnet, därför sätter vi på oss vadarstövlar. De är ganska stora och man ser nog lite löjlig ut men ingen vill bli blöt. Det är ganska spännande för det är första gången och man vet inte vad man kommer få upp för djur och alger. Vi tar upp det vi hittat i en stor såll och sållar. Det är mest brunalger men också några småfiskar. Vi har också akvarier på forskningsstationen som vi ska fylla med de djur och växter som vi hittat.

Idag är det lika fint väder som igår vilket gör allt mycket roligare för vi tillbringar mesta dels av tiden ute. Vi ska åka ut med båtarna till en ö som inte ligger så långt bort. Vi tar med oss baljor, sållar, kikare och spadar som vi ska använda när vi kommer fram. Så nu går vi ner till båtarna och lastar på dem och åker iväg. Det är alldeles stilla i havet och man känner solens varma strålar och vinden som drar. Det är riktigt härlig och man passar på att njuta av utsikten. På andra sidan ser man Lysekil, det är många hus, byggnader och en kyrka. Vi möter några som paddlar kanot och några andra småbåtar.

När vi kommer fram lassar vi av allt och hittar en bra plats att jobba på. Även idag ska vi gå ut med näten. Nytt ställe idag så vi kommer kanske hitta lite andra arter. Det är lika spännande idag med. Vi ska också gräva mask och plocka musslor. På eftermiddagen ska vi ha föreläsning och studera djuren vi hittar i mikroskop.

Det har blivit kväll och vi har klättrat upp på några klippor och tittar på solnedgången. Man ser solens reflektioner på det stilla vattnet. Himmeln är upplyst av ett gult, orange ljus från solen. Det är väldigt fint att titta på och  man känner att det småningom börjar bli kyligt.

Nu har vi åkt ut med den stora båten Belone och är på ungefär 40 meter djup. Vi ska fånga upp djur som ligger på djuphavsbottnen. Vi får upp ganska mycket, som snäckor, ormstjärnor och maskar. Nu ska vi plocka med oss lite för att sedan studera dem i mikroskop. Det är väldigt intressant för man får se arter som man inte sett och inte visste om.

På eftermiddagen rensade vi krabbor, vilket var lite läskigt för jag var rädd för klorna. Sedan kokade vi dem och nu ska vi sätta oss ner och äta.

Vi har fixat till våra akvarier och gjort de snygga, nu ska vi ha redovisning, sedan är det dags att packa ihop och åka hem. Dessa fem dagar har varit riktigt roliga och jag har lärt mig nya arter och väldigt mycket om dem. Det har varit intressant och väldigt lärorikt. Vi har också haft tur med vädret och det är riktigt fint här i Fiskebäckskil.
                                                                                                      

                                                                                                                        
………………………………………………………………………….


Våra dagar i Fiskebäckskil
Under de kommande fem dagarna skulle jag och min klass tillbringa vår tid i Fiskebäckskil. Det är ett litet samhälle i utkanten av Bohuslän. Här skulle vi lära oss en massa om olika djur och växter som lever i havet. Vi var alltså där för att studera marinbiologi.
Fiskebäckskil är oerhört vackert. Det ligger precis utanför Lysekil. På kvällarna, när allting är mörkt är det som finast. Då är det enda som lyser Lysekil, som man ser över den stora kilen. Den utsikten kan man stå och bli trollbunden av i timmar. Men det hade vi inte tid för. Vi var i full gång hela dagarna och hade knappt någon ledig stund. Det var mycket som skulle hinnas med.
Under fem dagar studerade vi marinbiologi. Vi var nybörjare allesammans. Jag säger inte att vi alla är experter nu men vi är betydligt mer kunniga nu än vi var innan. Till vår hjälp hade vi Carina Östman, docent i zoologi vid Uppsala universitet. Hon var vår föreläsare och exkursionsledare. Det var hon som tog ut oss på resorna runtomkring Fiskebäckskil. Där samlade vi fiskar, räkor, alger och allt du kan tänka dig som man kan hitta vid den svenska västkusten. Vi samlade dem såklart bara inte. Utan vi tog reda på vilka arter alla tillhörde, med stor hjälp av Carina Östman. Sen skulle allting med tillbaka till stationen, som var stället där vi jobbade mesta delen av tiden. Där lade vi ner djuren och växterna i stora akvarium, i de grupperna vi var indelade i.
Detta gjorde vi varje dag, men på olika ställen. Några dagar åkte vi båt. Första dagen vi skulle göra det rodde jag och Nadja Sand (en annan elev) en eka. För att vi skulle hinna rodde vi iväg en stund före de som skulle åka motorbåt. När vi kommit ungefär halvvägs visade de sig att motorbåten var sönder, så vi fick sitta där ute på havet i en halvtimme själva och vänta. Men för att se det positivt är sådana här tillfällen bra för att lära känna varandra, vilket var vad hela resan egentligen handlade om.
Vi hittade många saker där i havet, men det bästa fyndet var ändå våra sjöpungar. De kanske inte är så jätteovanliga, men de kan vara riktigt fina, och många. De är djur som rotar sig på t.ex. bergväggar i havet och de äter genom att putta mat mot sin mun med sina tentakler, lärde Carina Östman oss.
Det var en väldigt fysiskt ansträngande resa. Så sömn var väldigt välkommet. Trots sömnigheten var kvällarna det bästa med Fiskebäckskil. Det är då staden visar sin fulla skönhet. När man sitter med vännerna på toppen av klipporna. Vi satt där och tittade ut över staden och lyssnade på alla saxofon-fester stadsborna hade.  Även om man var utmattad efter arbetet hittade man alltid energi i den saltiga luften att köra en omgång till av ”sanning och konka”.  Vi var dock tvungna att ta igen sömnen i några av de få raster vi hade.
När vi hade samlat växter och djur från havet i fyra dagar var det dags för tävling. Vi skulle alla rösta på den grupps akvarier vi tyckte var mest organiserat, sanningsenligt och snyggast. Det var den här tävlingen som hade drivit på oss hela veckan. Som motiverade oss att samla mer, hitta mer och skaffa mer information. Dock vann inte min grupp, men det gjorde inget. Vi hade roligt och gjorde så mycket ändå.
…………………………………………………………………………………………………….


Resan till havet.



Vi i klass NA15 på Gislaveds gymnasium har varit iväg i Fiskebäckskil på klubbans marinbiologiska station för att studera marinbiologi. Det är en resa som alla naturvetenskap klasser på Gislaveds gymnasium får åka på i början av första året.

Allting började torsdagen den 27/8, då startades planeringen av resan. Vi hade kemi med Carsten, vår kemilärare. Men istället för att ha kemi så satt vi och planerade resan. Vi fick vara i grupper om tre och planera vilken mat vi ville äta. Det gick nämligen inte att handla vid stället där vi skulle bo, så vi var tvungna att handla maten i en affär på vägen till Fiskebäckskil. Vi skulle planera fyra luncher, fyra middagar, fyra frukostar och fika för alla dagarna.

Klockan 10:15 på Lördagsmorgonen stod vi yrvakna på busshållplatsen utanför gymnasiet.
Där kom bussen som vi skulle åka med (en ganska liten en också). Vi la in packningen i bagageutrymmet, hoppade in och gav oss iväg. Det var alla tolv elever i klassen, Carsten, vår mattelärare Emelie och Jessica som är lärare på Ängslyckans skola i Ås. Ungefär en halvtimma innan vi var framme stannade vi till i en mataffär som heter Rotan och handlade all mat.

När vi kom fram var Carina Östman där för att möta oss. Hon är docent i zoologi vid Uppsala Universitet och är ofta vid klubban och håller kurser i just marinbiologi. Hon var den som ansvarade för kursen. Vi fick följa med henne ner till annexet som vi skulle bo i efter att ha tagit all mat och packning och efter att vi packat upp så var det till och börja arbeta. Vi hade först genomgång där vi fick reda på vart vi skulle vara, vad vi skulle göra och vilken utrustning vi skulle ha. Den första aktiviteten vi gjorde var att samla in olika alger och typer av tång och sortera det. När vi hade gjort det gick vi bort till en strand och gick omkring med nät och försökte fånga djur. Om man fick ett sällsynt eller ett svårfångat djur fick man en stjärna. Min grupp fick fem stycken redan då. De sorterades också upp innan vi gick tillbaka för att äta och sova. Vi bodde i ett stort vitt hus med åtta sovrum, kök, tvättrum, duschar och vardagsrum. Jag bodde ensam i ett tvåmannarum.

Andra dagen var vi på klubban klockan halv nio. Då skulle vi åka båt ut till blåbärsholmen för att samla djur där också. Fyra personen rodde ut med två ekor för att sedan bli bogserade av resten som satt i två motorbåtar. Tyvärr råkade en tamp fastna i propellern på en av båtarna så vi fick vänta ute på vattnet i en halvtimma på att de skulle lösa allt. Till slut kom vi iväg och vi fångade flera djur.
Just den dagen letade vi efter sandmaskar. Dessa fångade man genom att hitta små högar med maskbajs och sedan gräva på den platsen för att få upp dem. Efteråt åkte vi tillbaka och sorterade ner djuren i akvarierna. Efter att ha gått till huset och ätit så hade vi teori med Carina inne i stationen.

På måndagen eller den tredje dagen åkte vi med en stor båt ut till mansholmen som vi var på hela förmiddagen där vi först samlade in alger och tång. Vi gick också omkring på holmen och tittade på de olika djuren där t.ex. blåmusslor, maskar och till och med en säl. När vi åkte tillbaka stannade vi mitt ute på vattnet och fångade djur nere på havsbottnen med hjälp av båtens nät. Vi skopade upp en massa lera och gick igenom den. Vi sorterade djuren som vi fick i baljor. När vi kom tillbaka gjorde vi som de tidigare dagarna att vi la djuren i akvarierna och hade teori efter maten. Men några av oss badade lite också i det ”sköna” vattnet.




Den näst sista dagen rodde vi med eka till en marina lite längre bort och skrapade djur och växter från bryggkanten. De sorterades och sedan rodde vi tillbaka. Men den här eftermiddagen hände något speciellt. Carina och Carsten hade ordnat krabbor åt oss som vi fick tvätta av eftersom vi skulle äta de senare på kvällen. Det var första gången jag hade ätit det, men jag tyckte inte om det så mycket… Jag skulle inte kunna tänka mig att betala det fulla priset bara för att få äta det igen (en krabba kostar ca 100 kr!). Vi förberedde också redovisningar för varandra som vi skulle ha nästa dag.

Sista dagen började med att vi fick några minuter på oss att förbereda lite till innan vi redovisade. Efter att vi hade redovisat var det till att städa. Vi tömde ut nästan alla växter i havet och vi tvättade baljorna. Djuren fick vara kvar i akvarierna. Därefter var det huset som skulle städas. När allt var iordninggjort satte vi oss och väntade på att våra (slöa) lärare skulle bli klara med sitt hus. När de äntligen kom gick vi upp till parkeringen där vi sömniga hoppade på bussen och åkte tillbaka.

Sammanfattningsvis har det varit en bra resa. Vi fick lära oss mycket om det marina livet och om själva vattnet vid stationen. Det var lite tråkigt ibland eftersom vi gjorde samma saker flera gånger och vi alla sov nog lite för lite. Men det är sådant som händer när man är iväg med klassen på resa. Men jag tycker det är väldigt roligt att man får åka på den här resan, inte bara för att man får lära sig om marinbiologi utan för att klassen får samarbeta och man kommer närmare varandra.

………………………………………………………..


Fiskebäckskil

Vi har varit i Fiskebäckskil i fem dagar, Fiskebäckskil ligger vid kusten i Bohuslän. Lärarna som följde med oss på vår resa var Emelie Johansson, Carsten Roat och en tjej som heter Jessica Rosén. På vår intressanta resa har vi fått lära oss mer om växter och djur i havet, vi har även lyssnat på föreläsningar. Vi har varit ute mycket i vattnet och tittade på levande organismer som vi fick upp. På en del djur och växter kollade vi i mikroskop vilket var intressant då man kunde se alla små detaljer.

Efter tre timmars lång bussresa kom vi fram och fick träffa Carina Östman, docent i zoologi vid Uppsala Universitet. Hon visade vart vi skulle bo, det var en helt underbart fin plats där man kunde se havet och de vackra solnedgångarna på kvällarna.  Huset var ganska stort med många rum som hade fyra eller två sängar.  Vi var fem kompisar som ville sova i samma rum, så vi släpade in en madrass och la på golvet som Emma Karlsson fick sova på. Vi tyckte att det blir mysigare om alla sover i samma rum än om vi skulle delat på oss.

På vägen ner till Klubbans marinbiologiska station gick vi förbi många fina hus som hade fin havsutsikt. Det var en liten bit att gå, men på vägen ner kunde man kolla på den fina utsikten  och inte minst på kvällen när det var mörkt och man kunde se hela Lysekil framför sig. Nere vid marinstationen gick Östman igenom allt material som vi skulle använda oss av  när vi skulle samla olika djur och växter.  Första kvällen letade vi växter med håvar i havet precis nedanför marinstationen. Men innan vi fick göra det tog vi på oss gröna vadarbyxor och flytvästar så att vi skulle kunna gå i vattnet utan att bli blöta.

                                               
Så här fina blev vi i våra vadarbyxor.

 Vi fick upp gröna slemmiga alger, som vi la i olika burkar och satte namn på. Vi fick även testa att gå med stora nät i vattnet och sen solla bort all sand så det gick att se vilka djur som hade fastnat i nätet.  Jag blev förvånad över hur mycket djur det fanns på det grunda vattnet och den korta biten som vi gick. Vi fick upp många olika sorter fiskar och även några krabbor.  Det var kul att se vilka växter och djur som lever i vattnet där man i vanliga fall badar på sommaren.  Alla växter och djur som vi fick upp la vi i våra akvarium, vi skulle göra egna akvarium som skulle innehålla allt som vi fångade. I varje grupp var det tre personer, jag var med Rasmus och Sevrina. Vi hade fyra stycken akvarium varav ett var djupbottensakvarium. När vi sedan tog av all utrustning var mina byxor ganska blöta eftersom att mina vadarbyxor inte var hela, men jag var inte ensam om att vara blöt det var flera byxor som det var hål i. På kvällen när vi skulle gå tillbaka såg vi den fina solnedgången och havet låg spegelblankt framför oss. Det var så underbart fint och man kunde stå där och titta hur länge som helst.


                                                         
Den fina solnedgången


De andra dagarna åkte vi ut med båtar till olika öar för att få andra arter. På ett ställe fick vi gräva efter maskar i vattnet. Efter att Östman berättat hur man gjorde och spadarna blev lediga tog jag och Emma K varsin spade och började gräva.  Det var lite svårt i början innan vi hade fått till tekniken, vi grävde många gånger och det började bli lite långtråkigt. Men sen helt plötsligt gjorde vi rätt,  och vi fick upp den första masken och efter det fick vi upp flera stycken.


På vår resa har vi lärt känna varandra bättre och vi har haft kul tillsammans. Vi har även lärt oss en hel del om havets djur och växter. Jag har gjort många saker som jag inte har gjort innan, tex hade jag inte gått med nät eller haft på mig vadarbyxor. Det var bra att vi också fick köpa och laga vår egen mat och lära oss planera för hur mycket mat som går åt på fem dagar. Det var en solig och lärorik resa som vi fick göra.



………………………………………………….

En resa som jag sent kommer att glömma
Sjöpungar var en stor del av min vecka i Fiskebäckskil. Jag vet inte hur det började men vi snackar alltid om ”Jä*la fin sjöpung”. Egentligen är de extremt fula, men det är något vi alltid säger. Förutom att snacka om sjöpungar har fiske varit en stor del av veckan. Under veckan hade vi fyra personer med oss utöver klassen. Den första är Carsten Roat, den andra är Carina Östman som var våran guide under veckan och även är docent i zoologi på Uppsala universitet, den tredje var Emelie Johansson och den sista är Jessica Rosén. Carsten Roat är i vanliga fall våran kemilärare och Emelie Johansson våran mattelärare. Det andra två har vi aldrig stött på tidigare. Med hjälp av dessa personer hade jag en helt underbar vecka. Med mycket fiske i vadastövlar och flytväst.
29 augusti 2015 börjar ett av mina största äventyr någonsin. Jag kommer till busshållplatsen vid Gärdeskolan i Gislaved tillsammans med min kompis Emma Eriksson. Jag mötte alla mina klasskompisar som jag fått ett bra intryck av. De flesta har med sig minst två väskor var. Vissa var stora och andra var små. Vi står och väntade ett bra tag innan bussen kommer. En vit buss med en blå text där det står Gislaveds Trafik rullade sakta mot oss och stannade precis framför oss. Alla skyndar sig mot bussen och lägger in sina väskor för att sedan ta en plats att sitta på. Under bussturen sover jag mestadels.
På vägen stannar vi för att köpa mat till veckan. Jag köper maten tillsammans med Lena och Emma eftersom att vi är i samma grupp. Summan på maten blev strax över 700: -. Mycket av inköpslistan var bacon, mjölk och Hönökaka. Därför säger vi att vi ska leva på det under veckan, även om vi inte teoretiskt ska det. Däremot är jag nog ganska trött på bacon efter denna veckan. När vi kommer fram möter vi Carina Östman. Min första tanke var ska vi verkligen bo här. Eftersom att vi fick gå en bit till huset där vi ska bo. Så platsen vi kom fram till var en parkering med garage. Vi börja sedan att gå en bit för att komma till huset där vi skulle bo. När vi är framme vid huset får vi sätta oss in lite i huset och välja hur vi ska sova.
Senare på eftermiddagen får vi gå ner till stationen och leta fisk för första gången. Vi får gå runt med ett nät och gå runt med såll, vattenkikare och så vidare. Vi hittar några krabbor, grässnultror, en tångsnälla och en oxsimpa. På morgonen dagen efter är första gången vi käkar frukost tillsammans. Senare på förmiddagen åker vi ut till en ö vid namn Blåbärsholmen med hjälp av att ro. Fast jag och min grupp alltså Lena och Emma Eriksson får åka i Carsten Roats motorbåt. Under tiden berättar Roat om det olika sakerna och byggnaderna som var på vägen. Eftersom att vi var väldigt nyfikna och Carsten Roat som han är svarar han på allt vi frågar om. En av de saker han nämnde som vi frågade om var en träskulptur som man förr i tiden hängde upp fiskenäten på för att torka. Han pratar också mycket om den Marinbiologiska stationen som heter Marieholm som vi kör förbi på vägen. När vi kommer fram till ön får vi gå ner i havet och leta djur. Vi hittar många kammaneter. På eftermiddagen när vi har ätit ska vi leta maskar. På ön hittar vi flera maskar. Tillexempel Sandmask och nexus. Jag och Olivia hittar även den första masken som hittades under dagen. Masken är en Sandmask. Den får vi även en stjärna för. Stjärnor ska vi samla in under hela veckan. Vi får stjärnor när vi gjort något bra eller hittat något sällsynt. Alla maskar vi fångar är extremt fula tycker jag. Senare på eftermiddagen åker vi tillbaka till Fiskebäckskil. Och vi får lite rast när vi är tillbaka. Sen går vi tillbaka och fixade med våra egna akvarium som vi ska fixa under veckan.
På kvällen hittar vi ett berg med sjukt fin utsikt där vi sätter oss för att ta lite foton och för att njuta. Sen går vi hem och leker lite systemlekar som kvällen innan. När vi har slut på systemlekar kör vi lite andra lekar som psykologen. Det blir en sen kväll. Så på måndagsmorgon är vi alla trötta. Vi får stressa lite för att komma i tid. Men vi lyckas. Även idag ska vi åka ut till en ö, fast idag åker vi till en vid namn Flatholmen. Och med en större båt som alla får plats i. När vi kommer till ön börjar vi med att leta tång och smådjur och andra levande ting som är i vattnet och sitter på tången. Efter att vi hittar massa tång får vi gå en liten rundvandring på ön som Carina Östman leder. Då hittar vi en massa blåmusslor. Och gruppen med Olivia, Sevrina och Rasmus hittar en eremitkräfta som sitter i en snäcka. När vi kommer tillbaka till platsen där vi statade äter vi vår lunch.  Och Nadja och Sevrina väljer att bada efter lunchen. På vägen tillbaka till Fiskebäckskil får vi fiska på djupvatten med hjälp av ett nät som vi drar på bottnen. Då får vi upp både sjöborrar, liten och stor ormstjärna, sjöstjärnor och massa andra levade djupvattensorganismer. Sen åker vi tillbaka till Fiskebäckskil och lagar mat och bara har det gött. På kvällen får vi testa att både tvätta och äta krabbor. Personligen tycker jag det var läskigt att tvätta dem och det enda på krabban som var gott var klona. Därför är det inget jag behöver göra om men det var ändå en upplevelse.
Sista dagen innan vi åker hem får vi fixa mycket i våra akvarium och förbereda redovisningen för imorgon. Vi får göra om hela våra akvarium för att vi skulle ha fiskar som lever i sandbotten i en och de som lever vid klippor i en, vilket vi inte hade. Men vi lyckas och vi blir faktiskt mer nöjda med våra akvarium. Men på förmiddagen åker vi med roddbåtarna ut till en liten hamn eller vad man ska kalla det. Där hittar vi våra första sjöpungar. Vi får också lite annat som blåmusslor. För att få upp sjöpungarna och resten får vi skrapa med en kratta med en nätpåse på som kallas raka. När vi får upp våra havsorganismer ska vi lägga dem i olika baljor med vatten i och sortera dem. Sen går vi runt och tittar på vad alla har fångat. När vi har tittat vad alla har fångat åker vi tillbaka eftersom att det börja regna mer än det har gjort innan idag. Idag är första gången på resan som det faktiskt regnar.
Nu är det sista kvällen och alla är trötta men även ikväll sitter vi och lekte lekar till sen kväll. Morgonen därpå är det dags att städa. Jag skurar duscharna och skurar golvet i baracken som det kallades. Sen är det dags för våra redovisningar. Först är det Emelies tur och sedan min. Och det går väl helt okej. Det är klart det kan gå bättre men jag är ändå nöjd. Våra akvarium består av havsanemoner, fiskar, krabbor, räkor, tång med mycket mer. Efter alla redovisningar får vi välja det akvarium som vi tycker är finast. Vi kommer tvåa och gruppen som vinner består av Nadja, Silvia och Mathilda. Det förtjänar att vinna. Deras tre akvarium är jättefina. Nu är jag slut och det är dags att åka hem. I bussen sover nästan alla på hela vägen hem. När vi är tillbaka i Gislaved skilds vi efter fem dagar åt olika håll. 
                      Kanske skulle en annan person berätta denna historia på ett helt annat sätt om du skulle be dem berätta om exakt samma resa. Men detta är min berättelse och hur jag har upplevt den här resan. Det var en av det största upplevelserna i mitt liv, en resa som jag sent kommer glömma. Det som jag och mina vänner kommer komma ihåg från den här är våra motorbåtsfärder och våra vackra sjöpungar. Vi skämtade hela veckan om att vi var för långsamma på att ro eftersom att vi hela veckan fick åka i Carstens motorbåt. Och den enda gången som vi faktiskt fick ro plockade Carsten Roat upp oss så vi fick åka på släp efter Roats motorbåt iallafall. Så våran vecka i Fiskebäckskil har varit väldigt speciell men den har varit den bästa veckan på länge på vårat eget sätt.

…………………………………….

Bland vågorna i Fiskebäckskil

Vi ska spendera fem dagar på västkusten i den gamla fiskestaden Fiskebäckskil. Här ska vi titta djupt ner i Gullmarsfjorden och njuta av den underbara skärgårdsmiljön. Gullmarsfjorden är ett av Sveriges artrikaste vatten och en kurs på Klubban ska ge oss  kunskap om havets liv.

Vi kliver av bussen och blir varmt välkomnade av Carina Östman som är docent i zoologi vid Uppsala universitet. Den värmande solen och den salta brisen gör att det känns som sommar. Fiskebäckskil är en mysig stad med många vackra hus längs hamnen. Ett vitt hus kallas för Annexet, där ska vi elever få bo. Annexet har 24 bäddar och en fantastisk utsikt över Fiskebäckskils vackra hav och hamn. Ungefär 500 meter bort från Annexet ligger Uppsala universitets biologiska station Klubban. Klubban grundades år 1915 och användes till forskning av marinbiologi. Idag får elever och lärare låna Klubban och delta i olika kurser. Det finns en föreläsningssal med mikroskop, laboratorium för marina studier och utanför huset finns det en hamn med några båtar som tillhör den biologiska stationen. Vi går ner till källaren som är fylld med akvarium i olika storlekar och former.
-Varje grupp ska få tre stycken akvarium med olika salthalt i vattnet. I slutet av kursen ska ni ha en utställning för att redovisa era marina organismer, säger Carina Östman.

NÅGRA TIMMAR SENARE samlas vi i föreläsningssalen. Carina Östman berättar att vi ska samla organismer till våra akvarium under de kommande dagarna. Vi sätter genast igång med att ta på oss stora stövlar och orangea flytvästar. Vi går längs havskanten med nät, håvar och vattenkikare. När man hittar ett djur kommer Östman springandes för att fastställa arten och berätta lite fakta. Det märks att hon älskar sitt jobb och trots att hon är över 70 år gammal så är hon piggare än alla oss andra. Det har varit en intensiv dag och på kvällen är alla utmattade. Det har bara gått en dag men vi har redan lärt oss saker om fiskar och alger som vi inte visste förut.

PÅ 50 METERS DJUP  kastar vi ut ett nät från båten Belone. Belone är utrustad för marinprovtagningar och vi har fyllt däcket med material och stövlar.  Efter en stund drar vi upp nätet, häller ut innehållet och sköljer bort leran. Vi ser bland annat ormstjärnor, kammusslor och sjöborrar.
-De här organismerna har levt på havets botten, berättar Carina Östman.
-Det lever inte särskilt många arter på det här djupet eftersom det är så salt. Växtbristen beror på att solens strålar inte når så långt ner. Växter får sin energi från fotosyntes och för att bilda fotosyntes krävs solljus, därför växer ingenting på djuphavsbottnar.
Hon försöker att engagera alla och hon lyckas. Med alla den erfarenhet och kunskap hon har är det svårt att inte bli nyfiken. Carina Östman fortsätter att lära ut:
-För varje år som går blir fler och fler arter utrotade i havet. När jag var ung fanns det mycket mer arter än det gör idag. Det beror på att.....

EFTER EN SOLIG DAG på båten Belone står vi vid den gamla hamnen utanför klubban. Framför oss har vi stora gråa lådor fyllda med livs levande krabbor.
-Nu ska vi tvätta krabborna men akta er för klorna. En stark klo kan bita av ett helt finger, säger Carina Östman.
 Trots en del motvillighet blir krabborna rena i ett svep och lyckligtvis har alla sina fingrar kvar. När krabborna är tillagade sitter vi samlade på Annexet. För skaldjursälskarna i klassen är det här den bästa kvällen, det finns väldigt många krabbor. Jag smakar på en liten bit men jag föredrar att se sprattlande krabbor i havet, inte stilla som en sten på en tallrik. Vi klättrar upp på ett berg efter havsmaten och för sista gången ser vi solens brinnande strålar sänkas ner i Gullmarsfjorden. Himlen lyser i varma nyanser av rosa, rött, gult och orange. Jag tänker tillbaka på allt som vi har fått uppleva. Det har varit fyra intensiva dagar och vi har lärt oss mycket. När vi åkte hit hade jag ingen aning om allt som lever i havet, man ser ingenting när man inte tittar noga.

NÄR VI PACKAR våra väskor på onsdagsförmiddagen har vi redan redovisat våra akvarium. Alla utställningar var välgjorda och sammanfattade en stor del av det som vi har arbetat med. Även om alla är förkylda och frusna har det varit en lyckad resa. Jag kommer att minnas Fiskebäckskil som ett vackert ställe och det var en upplevelse att få se vad som gömmer sig under havsytan.

………………………………………….

Resan till Bohuslän är lite känsloblandad. Jag hostar så hemskt, men jag vill så gärna spendera tid med den nya klassen ända långt in på kvällarna, sova i överslafen och vinna tävlingen vi står inför. Samtidigt har jag alltid gått så långt ifrån alger i vattnet som möjligt, och antingen fått kväljningar eller känt sympati för djuren jag ser där i. Nu ska vi spendera nästan fem dagar med att försöka göra raka motsatsen, men jag är väl lite viking någonstans ändå.
Bussen svänger in på en parkering och stannar. Här? Ja, det är många som frågar varandra det. Här finns ingenting intressant. Man kan inte se havet och husen ligger tätt inpå varandra. Det ser så tråkigt ut. Fast Carsten Roat -den mest insatta av lärarna- fortsätter gå bortåt över asfalten i riktning mot skogen. Vi andra följer efter, över trädrötter och nerför stenar, genom lös jord och slutligen genom en grind. Så står vi mellan två vita hus. Det ena är en länga med flera dörrar som vetter mot oss. Det andra ser mer ut som ett bostadshus. Lite småsjabbigt är det kanske, men i en fin omgivning. Huset står vägg i vägg med en relativt hög klippa, och på andra sidan huset har man utsikt över större delen av Fiskebäckskil, Lysekil och fjorden. Här. Här skulle vi bo.







Usikt över Fiskebäckskil, bild tagen ifrån klippan bakom huset.





På trappen upp till bostadshuset stod Carina Östman, en pensionerad docent i zoologi vid Uppsala Universitet. Hon berättar kort om vägen härifrån ner till marinstationen, lämplig rumsfördelning samt de första tiderna vi bör hålla reda på.
Rummen är antingen utrustade med två eller fyra bäddar. Jag och mina närmaste kompisar är tillsammans fem stycken, så den som varken är snabb på att paxa eller på att förhandla hamnar på en insläpad madrass på golvet. Det är Emma Karlsson det. Hursomhelst; jag fick min överslaf.
Efter en god lunch i uthuset och en snabb promenad ner till Klubbans Marinbiologiska Station  sitter vi tolv elever i skolbänkar. Vi får berättat för oss vad ett såll är för något, var respektive grupp ska ha sina akvarium, vad vi ska göra idag, m.m. Östman låter varje grupp på tre personer dela ut titlar till oss själva. Jag själv, som är i grupp med Emma Karlsson och Lena Ivarsson, får bli bibliotekarie. Ett ansvarsfullt jobb, men väl tillämpat den late.
Det finns fynd där du inte tror det finns
Samma eftermiddag går vi ner i vattenkanten närmast Klubban. Med nät som har en kedja släpandes i botten, går jag själv, Ivarsson och Karlsson inte runt med så länge. Men vi lyckas trots det att få upp en hel del ändå, var av en fisk som Roat förmodar kommer att bli rätt speciell för vår grupp. Den heter tydligen tångsnälla, eftersom den gärna håller till bland tång och alger. Carina Östman berättar senare även för hela gruppen att den är svår att hitta, även om den vanligtvis residerar sig i vattenbrynet där flest människor vistas.
Tack vare detta fynd får vi en ”stjärna”, som innebär att vi gjort något extra bra, och som vi borde prata mer om när tiden för redovisningarna är inne.
Vi promenerar klumpigt tack vare all utrustning tillbaka in i huset dit vår egen grupp fått tilldelat ett rum. Där inne sätter vi alltsamman på spol. Östman visar att man ska lägga i dem alger och dem djur man fått i olika baljor, för att sedan låta en svag vattenstråle ständigt orsaka så att vattnet rinner över kanten på baljan. På så vis får organismerna syrerikt havsvatten, så att de kunde hålla sig till onsdagen då presentationerna skulle äga rum.
Sevärdheter på vatten
Morgonen därefter blir jag och mina rumskompisar brutalt väckta klockan sju av Karlssons väckarklocka. Ja, alla tycks vakna utom Karlsson själv som lämpligt nog är den enda som förstår hur man stänger av oljudet. Saken slutar med att en av mina kuddar faller ner mot hennes huvud, så att vi alla en halv minut senare kan somna om. Vi vaknar dock inte förens tre kvart senare, och får ännu en gång stressa ner till den marinbiologiska stationen, återigen försenade.
Denna dag spenderas ute på Blåbärsholmen. Dit ut tar vi fyra båtar, en för varje arbetsgrupp. Min grupp är en av två som slipper att ro dit ut, och vi får istället snålskjutsam med motorbåt.
Vår ”chaufför” är Carsten Roat, som tålmodigt svarar på alla våra nyfikna frågor vi får upp i huvudet medan vi betraktar Fiskebäckskil ifrån en ny vinkel.
Han berättar bl.a. för oss vad en stor konstruktion av trä är som står på en liten ö nära fastlandet. Vad det kallas för fastnar inte i min vokabulär, men jag vet att det tidigare användes av fiskare så att man däröver kunde hänga sina stora nät på tork.
Roat drar även upp lite bakgrundsfakta om Marieholm. Han berättar för oss att den marinbiologiska forskningsstationen tillhörande Göteborg, i slutet av 80-talet fick ett stort ekonomiskt bidrag av socialdemokraterna i samband med en lokal havskris. Marieholm spenderade sina nyvunna pengar på att bygga ett större hus med mer tillgång till marina undersökningar för att kunna lösa problemet.
– Man visste att det berodde på ett giftigt plankton som kommit in med baltiskt vatten, men inte hur man kunde lösa ärendet, berättar han för oss.
”Nej fy så äckligt”.
Vi åker i land längs med en starkt lutande klippa. Därifrån får vi gå uppför klippan och sedan halvt rulla ner på den andra -ännu brantare- sidan, men vi passar såklart på att njuta av den höga plasten på toppen med en god utsikt åt de flesta hållen. Samtidigt diskuterar jag tillsammans med en några av mina klasskamrater om dagens uppgift att plocka mask.
– Det är inte lätt att vara äckelmagad på den här resan, inte, inflikar Karlsson och vi andra nickar. Det ömmar i hjärtat för en sådan person.
Efter lite snubbel och kånkande ner till stranden tittar vi oss åter omkring. Stranden är kort och smal, ovanför den finns en ovårdad gräsmatta som skiljer klipporna och stranden åt. Det är alltså inte många meter ifrån klippväggen ner till vattnet, som för övrigt är klart och fint då området ligger i lä för vind och vågor så att sand och liknande inte rör upp vattnet.
Vi tar vår utrustning och beger oss ut i det grunda vattnet. Östman har tidigare beskrivit för oss hur man kan veta om det gömmer sig maskar i vattnet, och det är sådana spår vi nu går runt och letar efter.
Det tar lång tid, fastän vi hittar många ställen de varit på, tycks de inte längre bo kvar på samma ställen. En del utav oss, inklusive mig, ger upp och går åt sidan för att leta intressanta organismer till våra akvarium. Jag går dock ensam ut djupare i vattnet, eftersom jag tycker om att känna trycket emot benen då vatten omsluter vadarbyxorna. Mitt mål är att gå ut i midjehöjd, men innan jag hinner så långt känner jag ett kraftigt slag mot min högra vad och jag hinner snabbt titta ner för att se en stor, svart fisk hastigt simma iväg. Jag skriker till och gör mitt bästa att rusa intill stranden igen.
Emma Karlsson och Olivia Lönkvist kommer in samtidigt som mig. De hade tillsammans hjälpts åt att samla in fem stycken stjärnor, bland annat eftersom de fått upp den första masken. Men eftersom de båda tillhör varsin grupp får de dela på dem så att min egen grupp får två och en halv stjärna. Men det är ju bättre än inget.
Så att man blir mållös
Uppvaknandet dagen därefter är liknande söndagsmorgonen. Jag är irriterad, alla är trötta efter nattens hittepå, men vi försover oss i alla fall inte. Ändock kommer vi nästan försent.
Idag åker vi ut med en större båt till Flatholmen. Det är otroligt vackert att se alla klippor som isen för länge sedan format till jämna, avrunda ytor. Det enda vi gör innan vi går på upptäcktsfärd runt om på holmen är att gå några minuter i vattenbrynet och leta alger, som vi för övrigt knappast hittar några intressanta utav.
Det första vi stöter på är en säl som simmade fram och tillbaka ungefär trettio meter ifrån oss. Den dyker och den kommer upp igen, om och om igen. Han (eller hon) verkar nyfiken på oss, och vi är verkligen intresserande av den.
Vi vandrar vidare, med små, ointressanta stopp på vägen. Tillsammans hjälps vi åt att dra och lyfta varandra uppför och nerför branter och stup. På ett ställe får man gå halvt luftad över djupt vatten samtidigt som man balanserar på en smal stenremsa, för att sedan bli dragen av dem andra upp på säkrare områden. Däruppe fortsätter promenaden vidare på toppen av en kal, hög, rundad klippa över till andra sidan.
– Helt… makalöst… fint, får jag fram och de andra håller andäktigt med.
Utsikten härifrån är otrolig. På ena sidan ser man Flatholmen breda ut sig innan vattnet tar över sikten, ännu längre bort ser man väderkvarnen och hamnen som kännetecknar Fiskebäckskil. På motsatta sidan ser man flera småöar samt horisonten som delar på himmel och hav.
Men det är trotsallt synen nedanför mina fötter, nedanför stupet framför mig som tar åt sig uppmärksamheten. Vattnet här ligger också i lä, så det är så klart att man kan se flera meter nedanför vattenytan. Klippväggarna täcks av färgglada alger och havsanemoner, jag kan faktiskt inte nämna alltihopa eftersom helheten är för fin för att koncentrera sig på detaljer. Det ser så tropiskt ut, jag har aldrig någonsin upplevt Sverige så fint förr.